Mahaja

Allt började med att en nervös Jasmin vaknad upp och försökte få i sig lite frukost i magen som hade frispel och inte alls gillade idén om en tatuering... Nervositeten la sig, mormor kom förbi precis innan vi skulle åka och sen bar det av mot Långås. Inga fjärilar i magen, ingen hög puls. Funderade på om jag fortfarande var i livet?
Träffade världens goaste människa, Anders som skulle tatuera mig och gav honom motivet och så började han göra de ändringarna jag ville. Sen förberedde han allt under tiden som han och mamma pratade massa tråkiga vuxen saker. När han laddade med nålarna så började hjärtat göra frivolter och jag undrade vad fan jag gjorde där...
Jag la mig på plats och han började fråga om jag var nervös, hur jag mådde och så började vi.
Jag spände mig som aldrig förr och så kom nålen. Jaha, va det detta som skulle göra ont?

Hela proceduren gick jättebra och väldigt smidigt, han var gullig och pratade hela tiden med mig så jag klarade av det och jag gav honom klartecken på att göra på.
Jag tycker inte det kändes så mycket, det är värre att ta en bedövningsspruta hos tandläkarn, klart det kändes men mer som en irriterande känsla, jag kan inte säga att det gjorde ont faktiskt. På sina stället stack det till lite, men alla nerver reagerar ju på olika sätt. Den värsta biten var när jag låg ner i början, då var det jobbigt att fixa andningen efter hans tatuerande för så fort jag andades in så ökade ju trycket från nålen. Men efter konturerna så satt jag upp och efter 1,5 timmar va jag klar!

Tusen tack för födelsedagspresenten mamma, en månad för tidigt men ett minne för livet<3


Före


Efter

Jasmin