Mahaja

..Hoppas det är det för er i alla fall, min morgon är näligen allt annat än god.
Kunde inte somna igårkväll så jag smsade älsklingen, någon minut senare så ringer han och berättar att han har samma problem. Ju längre in i samtalet vi kommer desto ledsnare blir jag, inte pga honom.. eller jo på sätt och vis men just för den grymma saknaden utav att få vara hos honom. Hade jag inte haft luciagrejen i helgen så hade jag åkt hem till honom även om vi ses den 25/12. Tillslut bara brast det, jag tror faktiskt inte jag varit så ledsen någongång.
Han försökte verkligen göra mig glad på alla sätt och få mig att skratta lite, men det var nog inte lätt för honom.
Vi saknar varandra så sjukt mycket just nu och att alltid prata över msn eller i telefon gör inte det hela lättare.
Vänta bara tills jag har fått mitt körkort, jag tänker åka och träffa honom hela tiden!!

Ja, som ni kanske förstår så sitter detta i sen igår, det tog riktigt hårt på mig om jag ska vara ärlig och efter vi lagt på låg jag vaken och grät.. Vi har snart varit tillsammans i två år och haft det på detta viset, det har sina för- och nackdelar får jag väl säga men nu har det verkligen nått botten för min del. Måste tillägga det att jag inte känner mig som någonting utan honom, skulle ge vad som helst! Jag vet att han är rätt, för allt är så perfekt när vi är tillsammans.
Vad jag hoppas nu är att man kommer ihåg just dem stunderna när det är som svårast och vi har 18 mil mellan oss.

Ska försöka plugga lite nu, börjar inte förrän vid ett idag.
Jasmin