Jag är ingen duracellkanin

Jag har inte något batteri som går och går och går. Faktum är att all min energi försvann idag under urladdningen på matteprovet. Så jäkla svårt var det, men jag ville verkligen försöka så jag gav allt. Efter det så kändes det precis som att jag bara skulle kunna sjunka ihop. Jobbigt.
Hanna satt och övade sig inför nästa kapitel, sannolikhetsläran... Hon funderade på hur stor sannolikheten skulle vara för att dö om man hoppade ut genom fönstret. Har det gått för långt då?
Jag tror i alla fall folk skulle blivit riktigt shockade om hon helt plötsligt slängt sig ut, vilken tanke, usch!

Just nu sitter jag och funderar över min egna död...
Jag har skrivit ca 200 ord på teaterdelen för uppsatserna (4 st) i kulturhistoria och jag började för 2 timmar sedan.
Jag kan bara säga en sak, ni som får chansen att välja detta ämne, gör det inte!
Hade ni böra hört mina ilskna vrål till mamma så som "DÖDA MIIIIG!".... Då hade ni nog förstått hur jag känner mig nu.

Oh happy days!
Jasmin
 

Varför kan inte livet vara lika lätt som för dom här lillkillarna?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test